Passa dig..

..det ar roligt att jobba vissa dagar, speciellt nar det ar festival i stan. Det ar som att folk far nan slags high av att nagot hander. Plotsligt vagar svensson prata om annat an flaskor och druvsorter, och forsoker bjussa pa sig sjalva och vara trevliga for en stund. Tank om de kunde vara sig sjalva hela tiden, vilket mysigt samhalle vi skulle fa. Leenden till hoger och vanster. Under yranveckan ar det som att folk adopterar en annan kultur dar det ar tillatet att inte folja mallen.

Angesten har dock sa sakta krupit pa mig under sommaren. Jag fick ju erbjudande om att trana en rik mammas son i sommar, i Amerika forstas. Hade jag gjort det sa hade jag tjanat skitmycket pengar, men jag ville ju aka hem till underbara sverige. Vilket skitland det sen visade sig vara, jag har aldrig reflekterat over trakigheten landet innehar. Regn, kyla, tomma kalorier och forkylningar. Jag angrar djupt mitt beslut att ta mig hit.

 Vilket fylleslag det maste ska vara dar nere. Jag haller mig borta. Det regnar ute. 20 dagar kvar, sen aker jag igen. Hoppas att de 20 dagarna gar snabbt och smartfritt. Piss-sverige. Piss-Sverige. Piss-Sverige.

Nu ar jag eurobonus silvermedlem, nyheten gjorde mig lycklig. Idag blev en gubbe forbannad for att hans olburk gick sonder och han sprutade ner allting med ol. Aven det gjorde mig lycklig. Jag har saledes konstaterat att jag ar en ond manniska som garna gottar mig i andras olycka. 5 veckor till sverige helvetet ar over. Det gor mig lycklig.

..meningsfullhet. Jag anser mig sjalv inneha en intelligens som ligger ungefar vid "normal"-niva. Normalintelligent. Jag tror mig inte vara dum, men med erfarenhet av mina egna mattestudier kan jag ocksa konstatera mig inte vara sarskilt smart. Nar det galler matematik ser jag mig garna overtraffad utan att finna det sarskilt jobbigt, det finns inte i min varld att behova anvanda mig av sadant trams i verkliga livet.

Daremot sa agnar jag stora delar av min tid med att fundera pa hur mitt liv kommer att te sig gallande karriaren. Det ar knappt sa att jag vet sjalv vad det ar jag ska bli, men nanting sager mig att jag ar pa ratt vag. Fragan ar da om jag bara ska ga pa den kanslan och sedan kora pa, eller om jag ska fortsatta singla slant eller saga till mig sjalv: "Om det regnar idag sa ska jag inte gora det har." Faktum ar att mina odds pa att hitta ratt nar jag gar pa den linjen och befinner mig i ett land som har fler dagar med regn an antalet av tomtens skaggstran ar sardeles goda.

Just nu kommer vi inte overens, svedala och jag har kommit pa kant med varandra och jag kanner mig inte sarskilt tillfreds i sallskap med detta ytliga landskap. Visst, jag kan halla med om att det har sina vackra delar, men det bjuder inte pa sig sjalv alls och verkar bara vilja fa manniskorna olyckliga och blota. Nagon som dock har bevisat sig vara min van ar kalendern, dagarna passerar ju faktiskt, precis som kalendern lovar och alla dagar har svarta siffror utom sondagarna. Jag gillar nar saker och ting haller vad de lovar. Nu ar det "bara" 6 veckor kvar och jag borjar se ljuset i tunneln. Nasta sommar vet jag inte om jag vill komma tillbaka hit. Jag vet inte var jag bor langre. 

Jag var i Are idag. Mina gamla "hemtrakter". Jag har aldrig bott i Are, men jadrar vad den byn har gjort for mig och min egen mig sjalv. Fyra ar i narheten gav mig sa otroligt manga mojligheter och erfarenheter. Minnas och njuta. Kanske det inte ar samma Are efter VM som nar jag var dar, men byn andas samma andetag, forhoppningar, gladje och skidakning. Jag minns allt, och det ar det basta jag har. Det finns ingenting jag ar sa glad for som att jag tog beslutet att hamna dar jag hamnade. Hade jag inte gjort det sa hade jag sakert suttit i samma soffa som jag sitter i nu, men med ett betydligt fattigare liv och en trakigare framtid. Egentligen var allt tack vare vilka som hjalpte mig. Jag hade kunnat ga langre som skidakare an vad jag gjorde med den hjalpen jag hade dar, och jag hade haft lika roligt tillsammans med min egen idioti och deras hjalp pa vagen till langre, men de forutsattningarna forsvann. Jag tappade bade idiotin och motivationen. Det gar inte. Jag skapade mig nya forutsattningar, vilket gjorde att jag forhoppningsvis kommer att skaffa mig ett nytt "Are". Mitt mal ar att skaffa mig sa manga Aren jag bara kan innan livet ar slut och jag maste borja kalla mig gammal.

Jag var inte riktigt klar. Vilket ar varfor jag maste skriva lite hela tiden. Jag saknar tiden som idiot och jag fann mig passa ganska bra in i situationen. Samtidigt ar jag valdigt glad att jag gjorde som jag gjorde, det gick inte langre. Men idag saknade jag Are.

Hur kommer det sig att det heter slickepinne? Vilket ackligt ord. For det forsta sa finns det val inget i svenska spraket som heter slicke..? Det ar ju som att saga motionsEcykel, eller solEsken. Det visar ju inte pa nagot vett over huvud taget..! Men a andra sidan sa skulle ju ordet slickpinne lata precis lika ackligt, sa jag tycker att vi kor pa det enkla och oinvecklade spraket och kalla karamellpinnen "klubba", for det ar ju vettigt.

For ovrigt sa finner jag min tid har i mitt hemland otroligt vardelos for livsforbrukning. Jag funderar t.ex over hur folk kan sta ut med sina jobb, som den manniskoigenkannare jag ar sa vet jag att samma tanter jobbar i kassan pa hemkop, samma folk i teliabutiken, det ar samma manniskor som spenderar sin tid som sa kallade alkoholister pa busstorget, och egentligen ar det enda som hant att alla har blivit ett ar aldre. Jag spenderar min ovriga tid med att gora jamforelser mellan trakiga jobb och skor. Funderar over slickepinne. Hur kommer det sig att det heter midsommar och inte mittensommar? Det ar ju egentligen idiotiskt.

Jag gick pa vibrations-platts-traning igar, vilket uppenbarligen skakade igang mina mindre intelligenta tankegangar och gjorde mig kreativ.

En sko ar ju gjord av taligt material for att palla med livet en stund. Ibland kan skon fa sig en och annan snyting, genom att du snubblar, spelar fotboll, eller blir forbannad pa nagot annat vilket gor att du behover tukta foremalet i fraga med en spark. Skon reser sig alltid efter dessa smallar, den gnaller aldrig, staller aldrig till med scener eller brak, och skon verkar som regel ga igenom dessa svarigheter utan att lida av sviterna sardeles. Om du daremot gar och gar och gar i skon, sa blir den till slut trott pa livet och dess trotta sula gor att du far problem med knan, hofter, ja, vad som an kan tankas smarta av daliga skor. En less sko skapar efter ihardigt gaende och vagran att slappa taget fran personen som bar skon, att trakiga foljder hagrar vilka kan vara bade smartsamma och ihallande, vilket gor att skor behover bytas atminstone en gang per halvar.

Jag tror att denna sko ar samma sak som att jobba pa ett alltfor monotont jobb.

Fenomenet att retas ligger mig varmt om hjartat. Jag ligger nu hemskt nara en uppgradering till eurobonus silver, vilket skulle betyda att jag kan reta portfoljgubbarna i business incheckningen med mina skidfodral och jattebagar. Jag letar frenetiskt efter min thailandsresa pa eb sidan, men den kommer ju aldrig in. Lyckan skulle vara total om jag skulle fa mojligheten att slippa de dar monsterkoerna i economykon pa flyget, och samtidigt sta med ett helt gang portfoljnissar bakom mig som stor sig pa att det gar sa sakta att checka in alla mina vaskor. Moha. Na, sluta nu, inte vara elak.

Jag vill aka tillbaka nu. Sverige bjussar inte pa nagra storre aventyr och jag lider av en enorm rastloshet. Ingen bil, ingen cykelpump och inget gymkort. Maste fixa innan jag fortvinar.